0046-764114666 kurdstan.se@gmail.com

Förhistoria

Indoeuropeiska stammar slog sig ner i Zagrosbergen under årtusendet före Kristus. Folkslagen kardaker, gutier, kyrtyer och meder är kända sedan omkring 2000 f. Kr. till 500 f. Kr.

Det tvistas om kurdernas etniska förfäder bl.a. görs anspråk på att de kan vara meder eller kardoucher. Den senare gruppen omnämns av Xenofon. John W. Limbert, författare, iranist och statsvetaren från Harvard University, skriver ”Trots att en del forskare avfärdat kurdernas påstående om att vara medernas ättlingar, stödjer lingvistiska och geografiska bevis deras påstående”. Ett historiskt bevis för påståendet är en armenisk skrift från 140 e. Kr. som är ett duplikat av en äldre skrift som innehåller kristna böner på sju språk, ett av språken kallas ”Det mediska språket”. Den är skriven på det språk vi idag känner som den nordkurdiska dialekten kurmanji , detta verk kan utgöra den äldsta bevarade kurdiska handlingen. Vidare påstår orientalisten Vladimir Fedorovich Minorsky att den elementära enigheten av kurdiska språket är deriverad från ett och samma språk, förmodligen medernas språk. Ytterligare ett påstående kommer från Gernot Windfurh fil. dr. emeritus i iranistik, han sade ”Majoriteten av de som idag talar kurdiska talade tidigare, med största sannolikhet, mediska”. Emellertid är det viktigt att påpeka att sambandet mellan kurder och meder inte är någonting som är välförankrat i historisk data då moderna lingvistiska bevis har ifrågasatt den tidigare synen på att kurderna är medernas ättlingar . Gernot Windfuhr, professor i iranska studier, hävdar att kurderna talar ett partiskt språk med ett mediskt substratum . David Neil MacKenzie, en auktoritet i det kurdiska språket, anser att mederna talade ett nordvästligt iranskt språk medan kurderna talar ett sydvästligt iranskt språk. Kurdologen Martin van Bruinessen argumenterar emot att kurderna ska se mederna som deras ättlingar och säger att trots att det finns kurdiska intellektuella som hävdar att deras folk härstammar från mederna så finns det inte tillräckligt med bevis för att medge sådana förbindelser över den påtagliga tidsperioden mellan den politiska dominansen av mederna och det första bevittnandet av kurderna.

HerodotosHerodotos

Herodotos berättar om ett Stormedien. Medien var vid den tiden ännu delat i en mängd av varandra oberoende små furstendömen, i vilka härskarens makt var tämligen starkt inskränkt genom en mäktig aristokrati, således med samma slags författning. Deiokes, en av dessa furstar (eller ”domare”), skall enligt Herodotos ha lyckats under sin spira förena hela Medien, vart efter han grundlade den nya huvudstaden Ekbatana(eller Akmatana, nu Hamadan). Det är dock mer troligt, mot Herodotos påstående, att mederna enades först under hans son Fraortes.

Fraortes

Fraortes gjorde motstånd mot de alltför påträngande assyriska riket, men blev besegrad och dödad av Assurbanipal (omkring 630 f. Kr.). Han efterträddes av sin son, den kraftfulle Kyaxares. I början av sin regering hade denne fått bekämpa ett nytt anfall av skytiska stammar, vilka för en tid (Herodotos uppger hela 40 år) sägs ha gjort sig till herrar i landet. Genom flera segerrika fälttåg utvidgade han sedan betydligt sitt rikes område och lyckades slutligen i förbund med den kaldeiske kungen Nabopolassar i Babylon, besegra Assyrien och i grund förstöra dess huvudstad, Nineve (612 f. Kr.). Under honom nådde det mediska väldet sin högsta blomstring och sträckte sig över hela Iran, Elam, delar av Assyrien och Armenien.

Historians Religion

Före den arabiska erövringen och islamiseringen bekände sig de flesta kurder till de monoteistiska religionen zoroastrism eller jezidism. I Anatolien var däremot majoritetsbefolkningen länge kristna. Runt 900-talet e. Kr. (cirka 300 år efter Islam) anammade de flesta kurder islam som idag är majoritetsreligion i området. Till de mest framstående kurdiska muslimerna hör den ayyubiske regenten Saladin.

mer info: wikipedia